Jag tänker på dig hela tiden
Vill att du ska veta hur det är,
Vad fan ska jag göra, vill ej att det ska va' såhär
Det känns tomt, inte redo för att ta nästa kliv.
Ett år med dig, det var det bästa i mitt liv.
Men saker förändras, det blev som det blev.
Och jag vet att allt som har hänt är mitt fel.
Men känslan av att vara ensam kvar,
Är någonting som speglar mina sämsta val.
Jag säger som det är, att jag vill att du ska stanna kvar,
Jag älskar dig även fast du inte känner samma sak.
Jag saknar dig jämt, varje dag, varje kväll.
En gång hade jag allt men nu står jag här själv.
Den här går ut till dig, bara dig och vad som än händer,
Kommer inget, inget kunna ändra vad jag känner.
Och även om det känns omöjligt så hoppas jag,
Att nångång, nångång när allting blir bra.

Godmorgon!

Antar att alla mina läsare är i skolan? Hah, stackare. Ska igentligen också vara i skolan men jag är sjuk.. Har så jävla ont i halsen så att jag knappt kan svälja. Jag tror att jag börjar få halsfluss eller något. Synd för mig. Anyway, jag har inte uppdraterat för att jag inte har något interssant att skriva om. Så varför skriva ett helt ointerssant inlägg som det står typ ''hejsan, jag har inget liv därför skriver jag inget kul hejdå'' när jag likagärna kan skriva ingenting? :D

Fick reda på en sak igår. Hm, den sög. Ska kanske flytta. TILL ÖSTERMALM! Helvete, jag vill inte. Måste skynda mig & fixa mig. Ska träffa min kontaktperson snart. Vet inte när. Jävla skit, allt suger. Eller ja, nästan. Det är träning ikväll. Typ styrka & gymnastik. Skit också. Kommer dö enu mer än igår. VAD HAR VÄRLDEN IMOT MIG DEN HÄR VECKAN ?!

Idag på idrotten fick jag låna Julias mobil för att lyssna på musik eftersom jag inte var med. Helt plötsligt hörde jag en låt som jag lyssnade väldigt mycket på under 2007. Den låten fick mig att tänka på mitt liv. Jag kom och tänka på alla mina underbara vänner, alla gånger jag har tryckt ner mig själv genom att jämföra mig med andra, alla gånger jag har skrikit åt min mamma, alla gånger jag har gråtit på grund av falska vänner, alla gånger jag har sett min pappa full, alla gånger jag har sårat mina vänner, alla gånger jag har lämnat och blivit lämnad av kärleken.

Det är så många gånger jag har suttit i mitt rum eller inlåst på en toalett och gråtit. Jag har tänk många gånger på att jag inte orkar mer. Det har varit ofta jag har skakat, gråtit och fått panik på samma gång. Det är svårt att gå igenom något sånt här. Det är svårt att vara nästan 13 år och vara rädd att förlora alla man har vid sin sida. Det är fan inte enkelt. Det går inte över på en dag eller kanske en timme. Det sitter i så himla länge även om man känner det mer eller mindre. Det är nästan omöjligt att gå igenom något sånt på egenhand. Man behöver stöd för att orka. Det är lättast att prata med sina vänner än sina föräldrar. Så har det varit för mig. Min mamma vet knappt något om mig om man jämför med 3 stycken av mina vänner - Linda, Julia och Mimmi. Det är olika svårt att prata med person till person. Men den som jag har lättast att prata med är Mimmi. Och helt ärligt, så tror jag att hon vet absolut mest om mig. Hon har varit med mig mer när det har hänt mig saker, hon och jag pratar ofta om vad vi mår dåligt av osv.

Men självklart finns det andra som vet saker och ting om mig. Som tex Filip. Jag vet inte hur mycket han vet om mig. Men det är grymt mycket eftersom jag har känt han i mera än halva mitt liv. Men han vet inte allt. Anyway det jag ville få fram är att jag tackar er alla som alltid stöttar mig när jag behöver er. ''Utan er är jag död, utan er är jag inget''. Jag älskar er alla till max och gör allt för er. Aldrig i livet att jag offrar er framför mitt liv. ALDRIG ALDRIG ALDRIG! Ni är det bästa som har hänt mig. Kärlek till er bara er! Tack för att ni finns i mitt liv. Vad skulle jag göra utan er? Inget er inget mig. ♥


       

 Tar bort lösenordet & det nu. Har fått massa klagemål så.. Byebye! :-D