Vem är människan som påstår att jag inte kan må dåligt? Det är ingen som vet varför jag mår som jag mår, knappt jag själv. Jag har mina vänner som stöttar mig, jag har min mamma som jag kan prata med men jag väljer att inte göra det för att hon skulle aldrig förstå, jag har så jävla mycke folk runt omkring mig som jag vet har något posetivt att säga till mig men jag väljer att inte göra det eftersom jag inte vet vart jag ska börja. Jag har så många grenar på den här stammen så jag inte vet vilken jag ska börja med, och vart jag än börjar så kommer det bara bli krångligt så jag låter hellre bli. Jag väljer att berätta det som händer i nuet & inget annat. Jag kan leva med det så varför skulle jag göra på ett annat sett? Det känns så jävla onödigt, därför berättar jag inte om hela mitt liv för någon & de är därför jag mår dåligt. Visst förlorar jag på de i slutändan men jag orkante de här. Jag önskar varje dag att jag kunde knäcka sönder grenarna på stammen så att jag bara har dom små problemen kvar, men tyvär så kan jag inte det. Så istället får jag lämpa för att komma upp på morgonen, jag får kämpa för att äta, jag får kämpa för att träffa mina vänner, jag får helt enkelt kämpa med att klara dagen.. Och tro mig, det är inte så jävla lätt.