Jag är så jävla less på allt. Allt blir bara värre & värre. Hålet som jag fick för länge sen men blev värre för en vecka sen fortsätter bara att växa & växa. Det gör så jävla ont att tänka på allt som hänt den här månaden. Ena stunden litade jag på min bästavän till 100% & nu vet jag knappt om jag kan lita på henne. Jag vet att en bästavän är en person man ska kunna lita på. Och det är något jag har kunnat göra hur länge som helst, enda tills det blev som det har blivit. Och jag hatar det. Jag hatar att jag inte kan fatta vad som har hänt, jag hatar att jag mår dåligt över något jag själv inte har osakat, jag hatar att min bästavän har gjort som hon har gjort, jag hatar att jag känner mig bort glömd & ensam. Jag hatar verkligen det här! Jag menar, det här är min mardröm. Jag har önskat så länge att det här aldrig skulle hända. Och titta på situationen nu. Det har hänt. Och det är värre än vad jag trodde att det är. Det är svårare att säga fuck off & lämna en person än vad jag trodde. Det är så jävla onödigt hela jävla skiten. Det är onödigt att jag skriver den här texten, det är onödigt att det blev som det blev, det är onödigt att jag kämpar för att få dig att göra rätt, det är till ochmed onödigt att jag ska må dåligt över ditt misstag! Jag är less på att känna det här jävla hålet som bara blir större & större, mörkare & mörkare. Jag sitter bara hemma & går på mina träningar. Vad fan ska jag göra annars? Jag orkar inte träffa någon. Jag orkar inte träffa dig. Jag orkar inte blir mera sårad. Jag skiter verkligen i det här nu. Jag ska inte behöva må dåligt för ditt misstag. Det något du ska göra. Jag är så jävla besviken.