Vem är människan som påstår att jag inte kan må dåligt? Det är ingen som vet varför jag mår som jag mår, knappt jag själv. Jag har mina vänner som stöttar mig, jag har min mamma som jag kan prata med men jag väljer att inte göra det för att hon skulle aldrig förstå, jag har så jävla mycke folk runt omkring mig som jag vet har något posetivt att säga till mig men jag väljer att inte göra det eftersom jag inte vet vart jag ska börja. Jag har så många grenar på den här stammen så jag inte vet vilken jag ska börja med, och vart jag än börjar så kommer det bara bli krångligt så jag låter hellre bli. Jag väljer att berätta det som händer i nuet & inget annat. Jag kan leva med det så varför skulle jag göra på ett annat sett? Det känns så jävla onödigt, därför berättar jag inte om hela mitt liv för någon & de är därför jag mår dåligt. Visst förlorar jag på de i slutändan men jag orkante de här. Jag önskar varje dag att jag kunde knäcka sönder grenarna på stammen så att jag bara har dom små problemen kvar, men tyvär så kan jag inte det. Så istället får jag lämpa för att komma upp på morgonen, jag får kämpa för att äta, jag får kämpa för att träffa mina vänner, jag får helt enkelt kämpa med att klara dagen.. Och tro mig, det är inte så jävla lätt.

     

Jag är så jävla less på allt. Allt blir bara värre & värre. Hålet som jag fick för länge sen men blev värre för en vecka sen fortsätter bara att växa & växa. Det gör så jävla ont att tänka på allt som hänt den här månaden. Ena stunden litade jag på min bästavän till 100% & nu vet jag knappt om jag kan lita på henne. Jag vet att en bästavän är en person man ska kunna lita på. Och det är något jag har kunnat göra hur länge som helst, enda tills det blev som det har blivit. Och jag hatar det. Jag hatar att jag inte kan fatta vad som har hänt, jag hatar att jag mår dåligt över något jag själv inte har osakat, jag hatar att min bästavän har gjort som hon har gjort, jag hatar att jag känner mig bort glömd & ensam. Jag hatar verkligen det här! Jag menar, det här är min mardröm. Jag har önskat så länge att det här aldrig skulle hända. Och titta på situationen nu. Det har hänt. Och det är värre än vad jag trodde att det är. Det är svårare att säga fuck off & lämna en person än vad jag trodde. Det är så jävla onödigt hela jävla skiten. Det är onödigt att jag skriver den här texten, det är onödigt att det blev som det blev, det är onödigt att jag kämpar för att få dig att göra rätt, det är till ochmed onödigt att jag ska må dåligt över ditt misstag! Jag är less på att känna det här jävla hålet som bara blir större & större, mörkare & mörkare. Jag sitter bara hemma & går på mina träningar. Vad fan ska jag göra annars? Jag orkar inte träffa någon. Jag orkar inte träffa dig. Jag orkar inte blir mera sårad. Jag skiter verkligen i det här nu. Jag ska inte behöva må dåligt för ditt misstag. Det något du ska göra. Jag är så jävla besviken.

Skiter i allt jag skrev. Skiter i allt du sa. Skiter i allt jag sa. Orkar fan inte med skiten längre. Vi hörs, puss!

Allt har hänt på samma gång. Allt det här som har hänt på så kort tid är så jävla sjukt. Jag hänger inte med i svängarna. Det är så mycket på en & samma gång. När ett problem har börjat lugna ner sig så kommer nästa problem. Allt det här sliter så jävla mycket på mina krafter. Allt med mamma i somras som bara fortsätter är så jävla förvirrande. Och sen allt det här som har hänt den senaste veckan knäcker mig totalt. Den här känslan dödar mig verkligen. Den finns här när jag somnar & är kvar när jag vaknar. Den får mig att skaka & att börja gråta. Allt det här för något löjligt.

Den här känslan har jag känt förut. Men aldrig så här stark. Den har aldrig fått mig så här känslig. Aldrig någonsin. Det här är verkligen helt jävla galet. Allt har blivit skit tack vare den här jävla känslan. Och just nu hatar jag den mest utav allt. Men jag får skylla mig själv. Jag kunde ha lyssnat på dom som varnade mig. Linda, är bara en av dom. Förlåt hjärtat för att jag inte lyssnade på dig. Förlåt för att jag trodde att jag hade rätt & du bara trodde på det du har sett. Jag måste lära mig att lyssna annars kommer jag aldrig lära mig av mina misstag. Lär jag mig inte av mina misstag går jag under. För det jag känner nu tänker jag aldrig känna igen. Jag kommer aldrig tillåta att den här känslan ska komma så snabbt igen.

Nu ska jag lyssna på depp musik, kolla face, messa en massa människor & må allmänt dåligt. Senare ska jag fälla en & en annan tår. Ta hand om varandra! Dina vänner & din kärlek kan försvinna en dag. Var glad för alla fina stunder du får. Vänner framför kärlek, all the time.
Peace & love! ♥

Jobbig period det här. Allt är bajs. Orkar inte. Begravning på torsdag också. Kul det här. Vet inte om jag ska gråta eller skrika. Tvekar för mycket! Skit samma, vem orkar bry sig? Inte jag. Har fan heller bett om det här. Vi hööörs någongång. Medans ska jag vänta på bättre tider.
Btw, vänskap är knasigt. Kärlek är skit. Alkohol är spya. Knark är bajs. Bara en massa knas knas knas D:


Jag släpper dig aldrig. Aldrig, då menar jag aldrig.

Peace out bitches!

Älskling, jag vet att du inte har det lätt just nu. Allt runt om kring dig är något som trycker ner dig. Det här måste nästan vara en av dom jobbigaste perioderna i ditt liv. Det här med din mormor är hemskt. Det här med Jesper är galet. Och allt det andra.. Behöver jag ens nämna det? Allt det här är sjukt. Helt jävla idiotiskt. Varför skulle det hända dig? Världens finaste människa. Du är inte värld det här. Så därför ska jag göra allt för att stötta dig. Precis som du gjorde för mig i somras. Även fast jag inte alltid lyckas med att säga det jag borde säga så försöker jag. Jag är inte bra på det jag borde göra. Men jag försöker verkligen. Jag tänker finnas här, hela tiden. Dygnet runt. Föralltid. Exakt så som du alltid gör för mig. Det är något jag är så tacksam för. Utan dig hade jag inte varit här idag.

Det jag vill försöka säga är att du är värld allt bra i världen. you are the best person on earth and need all the support I can give you. Bara för dig ska jag vandra genom eld, och trampa på spikmattor bara för att ge dig hjälp. Du är mitt liv och bästavän, och vad som än händer sen så ska jag aldrig släppa dig.

Jag älskar dig Julia. Det är tack vare dig jag står här jag är idag. Tack för att du stog ut med mig i somras. Tack för att du stog ut med allt mitt negativa. Aldrig aldrig aldrig att jag tänker göra om mina misstag som jag gjorde förra sommaren. Du är det finaste jag har och är det vakraste på jorden. Du kom som en ängel och hjälpte mig när jag hade det som svårast. Att förlora dig igen för något fjantit, är som att förlora sitt liv.

Ord beskriver inte min tacksamhet, kärlek och respekt.

You are all i need. Du är bland det bästa som har hänt mig. Utan dig fungerar jag inte.

Hello!

Gisssa vad? Jag är hemma nu! Eller jag kom hem för några dagar sen men ändå. Angående min rubrik så ja.. Gissa vad jag nyss gjorde? Jo jag strechade. Det var första gången sen min sista träning. Och den var i Juni. Fytusan vad ovig jag har blivit! Fast jag har alltid varit ovig men iallafaall. Och ni ska bara veta hur jobbigt det var att värma upp. Jag dog typ efter första låten. Man märker verkligen att det är sommarlov. Och nu gör båda hela benen ont. Trots att jag bara strecha i ca 10 minuter. Herregud det måste ske en ändring! Nu med desamma. Åjuste! När jag satt där med mobilen framför mig & strachade så kom jag på varför jag fasnade för min älskade sport. Och det är att det finns inget bättre än att träna i ca ett halv år till en tävling & sen vinna. Sen tränar man till nästa tävling så vinner man den också! Det finns inget bättre än att kämpa på träningarna för att få allt bra. Visst, skader händer det gör det. Men man fixar om. Fixar nya baser, nya fram & bakpersoner & nya toppar tills allt fungerar igen. Och sen VIPPPPS så är allt bra igen. Och självklart så händer det att tränaren blir ledsen & besviken på laget när man pratar & gör ingenting i en & en halv timme. Men efter mycket skäll & man får skuldkänslor så börjar man om. Och allt det här jag har varit med om med laget är helt fantasikt. Så alla ni som har tänkt på att börja på Cheerleading, tveka inte! Det är aldrig försent. Och alla har varit nybörjare. Bara för det tänker jag göra reklam till Power's hemsida! :D

http://www.powercheer.se/ anmäl er till tryouten vecka 33!

En dag & tid att minnas. Det finns seriöst inget bättre.

Är på äckligt humör. Är äckligt förbannad på en snubbe som är 17 men är lika mogen som en 12årig grabb. Han tror att han kan vara hur han vill för att hans brud är 4 år yngre än han. Jag blir galen på sånt där. Det värsta är att hans brud är Julia. Och frågan är vem fan han tror att han är. Tro att han kan såra min bästavän gratis? Nej. Klart att jag lägger mig i. Åh är så jävla förbannad. Har varit det i två dyng. Har varit skit sur på allt & alla förutom Fredrik & Julia. Men ja... Orkar inte. Nu ska jag dunka musik, är ensam hos mormor. Sitter & dunkar Byz - Hej där. Försöker hitta en remix men hittar den fan inte. Tusan! JAG HITTADE DEN! :D

Hejsan!

Har igentligen ingenting att skriva med jag måste hålla er lite uppdraterade. Igår träffade jag Fredrik. Lite smått kul sådär. Vi gjorde inte så mycket faktist.. ;) Jag kom hem typ tolv. Eftersom han bor i Järfälla så tar det ju ett tag att åka. Mamma sa inte så mycket om tiden eftersom vi inte kunde hjälpa att vi missade en buss. Och idag så händer det en trevlig sak. Ska hem till mormor ikväll. Vi åker buss som kommer ta typ nio timmar. Också lite trevligt. Eller nej. Nu ska hade jag tänkt att jag ska se på film med Charlie.

Pussen!

1. Jag hatar inlägg i bloggar som är långa & som är utan bild.
2. Jag älskar mina närmsta vänner otroligt mycket.
3. Jag har alltid brottom med att prata så jag snubblar oftast på ord.
4. Jag går aldrig utan min mobil.