såna här timmar..
har det jobbigt i skolan och hemma har vi penga knas
mamma & pappa är skilda, båda är arbetslösa
pappa är alhoklist men jag vet att du försöker
jag är stolt över dig, ville bara säga det
var nykter varje dag pappa, för jag älskar de
saknar min bror
som flyttat iväg utan dig känns det som mitt liv kommer rasa ihop
ska försöka klara skolan bättre
inte va hemma för min mammas och min egen skull
ska göra mitt bästa lovar dej svårt för jag mår bara skit''
det är inte mitt misstag, det är ditt.
Jag är så jävla less på allt. Allt blir bara värre & värre. Hålet som jag fick för länge sen men blev värre för en vecka sen fortsätter bara att växa & växa. Det gör så jävla ont att tänka på allt som hänt den här månaden. Ena stunden litade jag på min bästavän till 100% & nu vet jag knappt om jag kan lita på henne. Jag vet att en bästavän är en person man ska kunna lita på. Och det är något jag har kunnat göra hur länge som helst, enda tills det blev som det har blivit. Och jag hatar det. Jag hatar att jag inte kan fatta vad som har hänt, jag hatar att jag mår dåligt över något jag själv inte har osakat, jag hatar att min bästavän har gjort som hon har gjort, jag hatar att jag känner mig bort glömd & ensam. Jag hatar verkligen det här! Jag menar, det här är min mardröm. Jag har önskat så länge att det här aldrig skulle hända. Och titta på situationen nu. Det har hänt. Och det är värre än vad jag trodde att det är. Det är svårare att säga fuck off & lämna en person än vad jag trodde. Det är så jävla onödigt hela jävla skiten. Det är onödigt att jag skriver den här texten, det är onödigt att det blev som det blev, det är onödigt att jag kämpar för att få dig att göra rätt, det är till ochmed onödigt att jag ska må dåligt över ditt misstag! Jag är less på att känna det här jävla hålet som bara blir större & större, mörkare & mörkare. Jag sitter bara hemma & går på mina träningar. Vad fan ska jag göra annars? Jag orkar inte träffa någon. Jag orkar inte träffa dig. Jag orkar inte blir mera sårad. Jag skiter verkligen i det här nu. Jag ska inte behöva må dåligt för ditt misstag. Det något du ska göra. Jag är så jävla besviken.
hah
Skiter i allt jag skrev. Skiter i allt du sa. Skiter i allt jag sa. Orkar fan inte med skiten längre. Vi hörs, puss!
..
Jag vet seriöst inte vart jag ska börja, men jag ska försöka få det bra.
Det jag känner för dig har jag aldrig känt förut. Det har jag redan sagt. Jag har aldrig varit så fast vid någon som jag är vid dig. Du är i mina tankar hela tiden. Då menar jag verkligen hela tiden. Du är där när jag somnar, när jag sover & när jag vaknar. Jag är inte fri ifrån dig en enda sekund. Det gör mig galen. Det får mig att börja tveka på allt. Bara för jag vet vad du vill & inte vill. Och bara för att jag vet att det kommer vara så här, tills känslan går över. Vilket är ganska logiskt.. Men att veta att du inte tror på det där gör så att jag får svårt att andas. Jag vet att det låter helt jävla sjukt. Men jag är sjuk. Det har jag iallafall blivit under den senaste veckan.
Enda sen den första gången vi träffades har jag vetat att det är något speciellt med dig. Jag har aldrig förstått vad. Först vi verkligen lärde känna varandra. Det var då jag fick dom här jävla känslorna också. Allt kom när vi satt utanför Linda, bara du & jag. När vi låg i din säng & kollade på film efter film. När du hållde om mig när vi skulle sova. Alla stunder du bara var i närheten av mig så har jag mått bra. Alla problem försvinner när jag är i din närhet. Jag vet inte hur det går till men det är så. Jag älskar verkligen det. Jag älskar att inte behöva tänka när jag är med dig. Jag älskar att jag kan må bra med dig. Det är något jag inte kan göra med många. Helt ärligt, så kan jag inte göra det med någon annan. Och om jag ska vara ärlig igen, så vet jag inte ens varför jag ska sitta & försklara hur jag känner när ord inte kan beskriva det. Jag kan knappt förstå själv hur jävla mycket du betyder för mig. Det hatar jag verkligen. För om jag bara hade förstått det så allt blivit så mycket enklare.. Men nu är det som det är & jag kan inte göra något åt saken. Allt jag kan göra är att fortsätta kämpa vidare.
Du vet redan att jag alltid kommer finnas här för dig. Men jag skriver ner det iallafall. Jag finns för dig. Jämt. Det har du mitt ord på.
Less på det här
den där jävla känslan
Skit samma, ska försöka få Mimmi att svara på bilddagboken.
Peace out bitches!
du var svaret på allt
Allt har hänt på samma gång. Allt det här som har hänt på så kort tid är så jävla sjukt. Jag hänger inte med i svängarna. Det är så mycket på en & samma gång. När ett problem har börjat lugna ner sig så kommer nästa problem. Allt det här sliter så jävla mycket på mina krafter. Allt med mamma i somras som bara fortsätter är så jävla förvirrande. Och sen allt det här som har hänt den senaste veckan knäcker mig totalt. Den här känslan dödar mig verkligen. Den finns här när jag somnar & är kvar när jag vaknar. Den får mig att skaka & att börja gråta. Allt det här för något löjligt.
Den här känslan har jag känt förut. Men aldrig så här stark. Den har aldrig fått mig så här känslig. Aldrig någonsin. Det här är verkligen helt jävla galet. Allt har blivit skit tack vare den här jävla känslan. Och just nu hatar jag den mest utav allt. Men jag får skylla mig själv. Jag kunde ha lyssnat på dom som varnade mig. Linda, är bara en av dom. Förlåt hjärtat för att jag inte lyssnade på dig. Förlåt för att jag trodde att jag hade rätt & du bara trodde på det du har sett. Jag måste lära mig att lyssna annars kommer jag aldrig lära mig av mina misstag. Lär jag mig inte av mina misstag går jag under. För det jag känner nu tänker jag aldrig känna igen. Jag kommer aldrig tillåta att den här känslan ska komma så snabbt igen.
Nu ska jag lyssna på depp musik, kolla face, messa en massa människor & må allmänt dåligt. Senare ska jag fälla en & en annan tår. Ta hand om varandra! Dina vänner & din kärlek kan försvinna en dag. Var glad för alla fina stunder du får. Vänner framför kärlek, all the time.
Peace & love! ♥
